Framsteg och bakslag
Bakslag: Färgaffären har dessvärre bestämt att vi nu i slutskedet ska byta nyans på vårt hus...Dåligt! Så här ligger det till: Tydligen var det något tokigt med färgbasen som användes när de första tre hinkarna grå färg blandades till. Detta innebär att den fjärde tiolitershinken, vilken vi nästan har målat upp, innehåller färg i en annan nyans. Inga problem , tänker kanske någon, det är väl bara att kräva färgaffären på en ny hink och blaska över. Om det ändå vore så väl. Eftersom det var fel på basen i de första hinkarna är det inte säkert att det går att få fram den "första" färgen igen. Vi måste med andra om måla om i princip hela huset och garaget...Kul va!!
Kramp i penselarmen
Flera goda nyheter. Vår "husbesiktningsman" ringde idag och meddelade att han tänkte dyka upp den 20 augusti med nya garderober åt oss. Jag tror i alla fall att det var det han sa. Han pratar nämligen den värsta skånskan jag någonsin hört.
Nu, 2½ män. Auf Wiederhören (om man kan säga så)
Det var då vi målade huset...
Just så kommer vi alltid att minnas sommaren 2008. För det är vad vi gör. Vi målar. Och så målar vi lite till. Sedan kanske vi målar lite. Och vad gör vi mer? Vi målar. Med två småknattar som håller oss igång på dagarna, är kvällarna ständigt bokade för målning. Och sakta men säkert blir huset grått...
Valet av grå färg till huset var enkelt. Enligt oss så finns det inte så många färger som passar ihop med vårt tegelröda (läs orange) tak.. Grått har också fördelen att passa bra ihop med marksten av olika slag, vilket den andra kandidaten beige inte har.
Vi valde en färg från Beckers som heter "Perfekt Akrylat" efter att vi lhade läst en undersökning på Folksams hemsida, där olika färgfabrikat testats med avseende på exempelvis mögelpåväxt och krackelerande färg. "Perfekt akrylat" är inte direkt den billigaste färgen på marknaden och de 14 000 kronor som enligt Älsvbyhus kalkyl skulle räcka till färg är sedan länge slut. Men eftersom färgen hade fått bra betyg, tyckte vi att det var värt pengarna. Och då ett helt hus skulle målas har vi fått 20 % i rabatt på grundfärg och penslar, samt 25% på den gråa och den vita färgen till fasad och knutar.
Grundfärg gick det åt mycket vill jag lova. I vår offert som är beräknad på huset och garagets yta, står det att fyra burkar, alltså 40 liter, ska räcka. Hittills har vi målat upp nästan 70 liter och vi är inte färdiga ännu, eftersom garaget inte är helt färdigbyggt ännu. (Dålig kvalitet på virket sägs vara anledningen till denna enorma färgåtgång.) Med vår rabatt kostar 10 liter trägrund 1085 kronor, vilket betyder att enbart grundfärgen än så länge kostat 7595 kronor.
Vi (barnens morfar vill säga) började med grundarbetet den 26 maj, då nätterna äntligen slutat att vara så usla kalla.
Den 10 juli var grundarbetet så pass färdigt att vi kunde börja provmåla. Vi valde mellan två olika nyanser av grått, en lite ljusare och en lite mörkare. Mycket mystiskt var dock att färgerna i provburkarna skilde sig avsevärt från varandra. Vi hade ju valt två ganska lika färger, men hur lika är dessa varandra egentligen?
Hursomhelst så valde vi den ljusare färgen, trots att vi tyckte att den var lite mesig. Den mörka var dock för mörk, så den kom inte på fråga. Lite besvikna var vi eftersom det kändes som vi fick nöja oss med denna " mesgråa" färg, men vi kände inte för att provmåla mer. Vi ville komma igång. Så vi köpte två mesiga burkar färg och körde igång. Men hör och häpna! Det var tydligen något fel på den ljusa provburken. Färgen skulle egentligen ha en nyans mittemellan mesgrå och mörkgrå och det var också den färgen våra burkar innehöll. Precis som vi hade tänkt oss.
Så här stor skillnad blev det på provburken och den färg vi sedan köpte.
Vi är nu inne på andra och sista varvet med grått. Vi har gjort av med 30 liter hittills (4248 kronor) och det går inte åt så mycket färg eller är så tungt som med grundfärgen. Mycket mindre än hälften är kvar och om vädret skärper till sig kanske vi hinner bli klara under augusti. Hoppas, hoppas...
we are back!
Oj. oj oj. Det var så länge sedan att det känns som om vi borde presentera oss igen. Lite fånigt kanske, för vi har ju knappast blivit fler sedan sist. (Det vore ju möjligtvis om vi skaffat någon liten hund, men det kommer aldrig att hända.) Hursomhelst så är Jonte, den äldsta mannen i huset, den enda som blivit äldre. Jag, fru Berggren, är fortfarande 27 år. Macke har inte hunnit fylla två och Lina har inte hunnit fylla ett. Allt är som förut, om man bortser från att jag är gift med en gammal man nuförtiden.
Sist vi hördes av ordentligt var vi väl på väg att flytta in i vårt nya fina Tyr. Nu, nästan fyra månader senare, bor vi i huset och trivs jättebra, men vi har insett att ett nytt hus inte betyder att man kan luta sig tillbaka. För visst finns det saker att göra. Främst är det målningen som ska bli färdig innan hösten kommer. Vi kämpar på nästan varje kväll och med hjälp av släkt och vänner, kommer vi nog att hinna i tid.
Om det nu vore så väl att allt hängde på oss, så skulle det nog vara lugnt. Men dessvärre har vi ju också att göra med (håll i er nu) hantverkare! Då inser väl de flesta av er att vi ska vara glada om huset någonsin blir klart. (Sorry ni hantverkare som sköter er bra (om det nu finns några sådana), men jag är så trött på att vänta att jag snart blir galen.)
Vi var så nevösa för husbesiktningen som skedde för fyra månader sedan. Tänk om besiktningsmannen inte godtar våra fel? Inte hade vi behövt oroa oss, för besiktningsmannen skrev ner allt vi sa, och lite till. Listan blev lång, hela två och en halv sida med fel som skulle åtgärdas. Vi blev så glada och kände att nu kunde vi betala slutsumman på huset utan att behöva oroa oss. Eller? Visst, vi vet att felen kommer att åtgärdas, men när??? Och när kommer det hantverkare som inte har sönder våra bröllopsglas eller inte justerar dörrfoder med hammaren. (Behöver jag tillägga att det var fel foder han justerade och att det som skulle justeras stod orört när vi kom hem?) Vi väntar och väntar på de garderober som stod i badrummet och på något mystiskt sätt blev uppallade på golvlister och vattenskadade när golvläggarna var här. Listan kan göras lång, men inte ska jag rabbla upp allt nu, utan bara konstatera att stressade hantverkare ibland förstör mer än vad de gör nytta. Det känns surt att vänta på att någon ska laga ett enkelt fel och istället förvärrar saken. Nåväl, vi har sex månader från slutbesiktning att påpeka nya fel och allt ska bli gjort, i sinom tid. Det som känns lite konstigt är att varje gång vi påpekar ett nytt fel, eller påpekar att de missat något så får de ytterligare åtta veckor på sig att åtgärda felet. Alltså: en superstressad hantverkare kommer hit med en slägga och bankar och slår lite. När vi kommer hem ser vi att han inte åtgärdat det han skulle. Han kanske i paniken bankat på fel vägg. Vad händer? Jo, han får åtta nya veckor på sig att masa sig hit. Fixar han det inte när han kommer nästa gång, så får han åtta veckor till. Och så håller det på...
Det som gör mig mest sur är garderoberna som ska in i Linas rum, det rum som tidigare var tänkt som kontor. Eftersom Älvsbyhus har bytt standard sedan vi beställde vårt hus, måste garderoberna specialbeställas, istället för att vi får två garderober ur nya sortimentet. Jag känner så här: ge oss två usla garberober för bövelen. Jag bryr mig inte om vad det är för sortiment. Om vi vid ett senare skede vill flytta runt gareroberna och de nya inte passar ihop med de som redan står så slänger vi väl alla garderober och köper nya. För Älvsbyhus, don´t take this the wrong way, garderoberna är inte speciellt vackra...
Annars är vi glada, trots att vi inte köpt så mycket lampor och det faktiskt börjar bli aningens mörkt på kvällarna...
