Mitt första inlägg!

Jag sitter här på jobbet och tråkar och väntar på att barnens julfest ska börja om sisådär tre timmar. Med detta överflöd av tid har jag för första gången satt mig ner och ordentligt läst vår blogg. (Jag borde skämmas att jag inte gjort det tidigare.) OK, i ärlighetens namn loggade jag bara in för att jag skulle korrekturläsa det min kära man har skrivit. Som lärare kan jag bara inte låta bli att gå in och peta i vad som i mina ögon är felaktig grammatik och talspråk. Usch vilken tråkmåns jag är. Hursomhelst så tyckte jag att det var intressant läsning, vilket man verkligen får hoppas, eftersom även jag ska bo i huset. Det ska jag faktiskt, trots att den vuxna herrn i huset (det är ju den lilla herrn som bestämmer egentligen), verkar tycka att det är HANS tomt och HANS gräv-kille osv. Nej, skämt åsido så vet jag att det är svårt att skriva i "vi-form", när man i själva verket sitter ensam och skriver.

Jag måste erkänna att jag vet löjligt lite om vad som sker på min egen tomt (vår tomt, sorry). OK, jag vet på en höft vad som har hänt, men jag är ju föga intresserad av gips, armering och grunden till garaget. Det känns som jag bara är intresserad av att det inte ska bli för dyrt. Det är min största fasa just nu. Tänk om pengarna inte räcker! Vad ska vi ta oss till? Men jag borde vara intresserad av garagebygge och byggsamråd och allt vad det nu är. Sofia (som ju är min syrra) och hennes Johan ska ju också bygga ett Älvsbyhus och när vi var ute och visade dem vår tomt, frågade de om utsättningen kostade något. Nej, nej, nej, svarar jag, bara för att få veta att den visst kostar. Hur mycket minns jag inte. Jag får fråga Jonte när jag kommer hem. Jag vill gärna veta, men jag orkar inte just nu. Jag får skylla på att jag blir trött av att åka långt till jobbet, jobba alldeles för långa dagar med något jag inte trivs med och att jag är väldigt gravid. För jag är väldigt gravid. Jag vet inte varför, för det var jag inte med Macke förrän sista vecka innan han kom. Jag är bara i vecka 25, men är trött och öm i kroppen. Ganska tjock är jag redan, även om magen inte växer i samma takt som i början. Det är bra att vara gravid, för man kommer undan med mycket. Det är exempelvis ingen som ber mig om hjälp med att bära bord till julfesten, trots att jag bara sitter här och degar. Och jag är inte den som är den. Jag tänker inte erbjuda mig.

Men helt uppe i det blå när det gäller huset är jag inte. Jag är dock mer intresserad av det som ska hända på insidan. Inredning. Tänk att få jobba med det! Vilken dröm! När Jonte sitter och stirrar på vår tomtritning, sitter jag med näsan i en katalog och tittar på fina möbler och inredningsprylar. Eller varför inte hemelektronik? Drömma får man alltid och allt jag vill köpa kan jag få, på sikt. Det är ett bra uttryck, på sikt. Vi kanske inte har råd att köpa en 42-tums platt-TV förrän de är uråldriga och asbilliga. Men ändå, på sikt. Sedan är inte Jonte omöjlig när det gäller elektronikprylar, men han har blivit mycket mer restriktiv med vad vi köper nu när vi ska skuldsätta oss rejält. Han är så duktig. Jag är inte lika duktig, men lyckades faktiskt komma hem från Ullared med saker för bara 450 spänn. "Growth", som Joey säger när han inte varit otrogen på en hel vecka. (Gud vad "Vänner" är bra.)

Åter till inredningsdelen. Vi vet att det är Boråstapeters kollektion Moment Art och Ecos kollektion Y.t.a som vi har att välja på. Vi vet emellertid inte vilka tapeter ur respektive kollektion som finns till vårt förfogande. Vi tänkte att vi skulle gå till någon som säljer tapeter och tjuvkika lite i deras pärmar, men eftersom Marcus men största säkerhet skulle försöka riva stället och äta upp tapeterna, så har vi inte kommit iväg. Då fick jag för mig att jag skulle kolla på nätet och där fanns kollektionerna! Man kunde provtapetsera och allt. (www.borastapeter.se och www.eco.se) Jag vet dock inte om de är kompletta och vilka vi får välja mellan, men man får i alla fall en bild av stuket på tapeterna. Det är, vilket målarna måste gilla, "Easy up -tapeter", och de är enligt mig betydligt snyggare än Borosan eller vad de där standardtapeterna man alltid får i hyreslägenheter heter. (lägen-heter heter, hi hi. Lite "grammatikfreakhumor") Jag är ju i vanlig ordning, lite insnöad på vit och beige med turkosa eller lila textilier, men vi får väl se. Vi har i alla fall kommit överens om att väggarna ska vara vita i sovrummen, eftersom vi tycker att det är svårt att inreda barnrum utan att det ser skrikigt och rörigt ut. Vitt och pastellfärger är fint och trevligt för ögat. Blått till pojkar och rosa till flickor. Usch, inte undra på att kvinnor och män är så fast i sina stereotypa könsroller. Det går ju knappt att få tag på annat än blått och rosa. Eller tuffa pirater till pojkar och gulliga prinsessor till flickor. Störtlöjligt. Där har vi en riktig utmaning. Vi vill ju inte köpa rosa till Marcus bara för sakens skull, men det är inte utan att jag blir lite sugen.

Det blev ett fasligt långt inlägg, kanske inte så mycket om bygget som om mig själv. Jag kanske ska starta en blogg om mig själv, men vem skulle vilja läsa den. Bara jag kanske...Snart är det jag som ska vara mammaledig och då borde jag kunna skriva någon gång ibland, men jag ska inte lova för mycket. För jag kommer inte att hänga något på tomten. Kallt och ruggigt. Usch och fy och blä. Och när Marcus sover vill jag scrappa eller städa lite (trots att Jonte inte tycker att städning är viktigt i "den usla lägenheten som ändå inte är fin"). Men städa bör man. Kanske inte så mycket som jag, men ändå...


Kommentarer
Postat av: Mormor

Jag kommer alldeles säkert att läsa din blog. Det kanske jag kan göra när mitt jobb känns tråkigt och jag vill se upptagen ut!!!

2008-01-26 @ 12:26:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0